Svensk ordbok 2009, webbversion

lösa upp´ verb löste löst, pres. löser lös·er1undan­röja hindrande eller åt­stramande verkan av ngt lösa upp knutenlösa upp repet○ofta bildligt i fråga om fri­görande från spänninglösa upp nerv­trådarnalösa upp spänningenhan löste upp stämningen med sin härliga humorlösa upp ngtsedan 1385Klosterläsningfsv. lösa up 2ofta fast sammansättn., seupplösa/1 få att upp­höra som egen enhet genom att upp­dela i en­skilda bestånds­delar beslutet att lösa upp koncernen○äv. mer abstraktlösa upp äktenskapetlösa upp ngtsedan 18463äv. fast sammansättn., jfrupplösa 2 få att (till synes) helt försvinna eller förstöras genom att blandas i ngt eller kemiskt på­verkas av ngt färgen löstes upp av vattnetkungs­vatten löser upp guldlösa upp ngt (i ngt)sedan 17324äv. fast sammansättn., seupplösa 3 dela upp särsk. mat.lösa upp ett tal i prim­faktorerlösa upp ngt (i ngt)sedan åtm. 1990Subst.:vbid1-887292upplösande, upplösning