Svensk ordbok 2009, webbversion
verb löste löst, pres. löser
lös·er1undanröja hindrande eller åtstramande verkan av
ngt
lösa upp knutenlösa upp repet○ofta bildligt i fråga om frigörande från spänninglösa upp nervtrådarnalösa upp spänningenhan löste upp stämningen med sin härliga humorlösa upp ngtsedan 1385Klosterläsningfsv. lösa up
2ofta fast sammansättn., seupplösa/1
få att upphöra som egen enhet genom att uppdela i enskilda beståndsdelar
beslutet att lösa upp koncernen○äv. mer abstraktlösa upp äktenskapetlösa upp ngtsedan 18463äv. fast sammansättn., jfrupplösa 2
få att (till synes) helt försvinna eller förstöras genom att blandas i ngt eller kemiskt påverkas av ngt
färgen löstes upp av vattnetkungsvatten löser upp guldlösa upp ngt (i ngt)sedan 17324äv. fast sammansättn., seupplösa 3
dela upp
särsk. mat.lösa upp ett tal i primfaktorerlösa upp ngt (i ngt)sedan åtm. 1990Subst.:vbid1-887292upplösande,
upplösning